Hello Houston, this is Trädgårdsgatan speaking

Vad är nytt sen senast? Tja, skorna nedan fick jag ju kasta. Tack ska du ha bonnjävel. Hoppas du får ordentligt med stryk av frun när du kommer tillbaks till Odensbacken. Om hon inte redan ätit upp dig vill säga. Nog om detta.

I söndags förra helgen utökades familjen Forslund/Kilhed. Inte med knodd utan med kissekatt. Efter tre mer eller mindre sömnlösa nätter när Zipper, som busfröet heter, oavbrutet skrek efter mamma så fort han kom ner på golvet verkar det äntligen ha blivit katt av honom. Som synes på bilden trivs han väldigt bra på husses axel. Han trivs förresten väldigt bra på allas axlar. Är som att ha en papegoja ungefär.

Nytt på scenen är även att min gode vän, snökäppsingenjören Frerra har börjat blogga. För tredje gången. Hoppas det håller i sig. Ibland lyckas även denna i övrigt timida person skriva något som berör oss alla i vardagen. Tänkvärda ord. Men bara ibland Frerra, bara ibland. Han öppnade dock starkt med ett inlägg om de små straffen i vardagen. Sånt där som bara händer en utan egentligen anledning. Man tycker att man varit en god person och levt enligt de tio budorden, men ändå blir man straffad. Ta bara nu till exempel. Sitter här och skriver en blogg för er läsare, och vad händer? Ena hårddisken börjar klicka och jävlas, vilket ju är ett säkert tecken på att den tänker lägga av. Varför händer det mig? Den är ju helt ny? Efter flera år i branchen så är man ju förberedd, så nu kopierar jag allt till en extern hårddisk, men ändå. Straff på straff på straff... http://blogg.frerra.se/ hittar ni min vän Fredriks blogg på. Seså, länka nu tillbaks!

Ikväll blir det ett litet taberas då jobbet går ut på Stallyktan och sänker några bira och äter gott. Om ÖSK får för sig att vinna (eller spela oavgjort, det är jag kontent med) så firar vi, om inte så kan jag åtminstone dränka sorgen i öl.

Ha bra helg, hejda!