Hello Houston, this is Trädgårdsgatan speaking

Vad är nytt sen senast? Tja, skorna nedan fick jag ju kasta. Tack ska du ha bonnjävel. Hoppas du får ordentligt med stryk av frun när du kommer tillbaks till Odensbacken. Om hon inte redan ätit upp dig vill säga. Nog om detta.

I söndags förra helgen utökades familjen Forslund/Kilhed. Inte med knodd utan med kissekatt. Efter tre mer eller mindre sömnlösa nätter när Zipper, som busfröet heter, oavbrutet skrek efter mamma så fort han kom ner på golvet verkar det äntligen ha blivit katt av honom. Som synes på bilden trivs han väldigt bra på husses axel. Han trivs förresten väldigt bra på allas axlar. Är som att ha en papegoja ungefär.

Nytt på scenen är även att min gode vän, snökäppsingenjören Frerra har börjat blogga. För tredje gången. Hoppas det håller i sig. Ibland lyckas även denna i övrigt timida person skriva något som berör oss alla i vardagen. Tänkvärda ord. Men bara ibland Frerra, bara ibland. Han öppnade dock starkt med ett inlägg om de små straffen i vardagen. Sånt där som bara händer en utan egentligen anledning. Man tycker att man varit en god person och levt enligt de tio budorden, men ändå blir man straffad. Ta bara nu till exempel. Sitter här och skriver en blogg för er läsare, och vad händer? Ena hårddisken börjar klicka och jävlas, vilket ju är ett säkert tecken på att den tänker lägga av. Varför händer det mig? Den är ju helt ny? Efter flera år i branchen så är man ju förberedd, så nu kopierar jag allt till en extern hårddisk, men ändå. Straff på straff på straff... http://blogg.frerra.se/ hittar ni min vän Fredriks blogg på. Seså, länka nu tillbaks!

Ikväll blir det ett litet taberas då jobbet går ut på Stallyktan och sänker några bira och äter gott. Om ÖSK får för sig att vinna (eller spela oavgjort, det är jag kontent med) så firar vi, om inte så kan jag åtminstone dränka sorgen i öl.

Ha bra helg, hejda!

Trevlig söndagsunderhållning

Så tappar nån ketchup på en

Straff på straff på straff...

Take it to the base

Det är så vi kör!

Sagt och gjort

Saker och ting uppe på väggar. Två gitarrer i studion. Tre speglar. En klocka. Tre tavlor. Fem jalusier. Börjar arta sig!

I övrigt inget nytt sen igår. En dag närmare helgen då jag hoppas på dambesök från Göteborg. Lilla Emma som kommer på inspektion hos mig och Linda och kanske får ett glas Gammeldansk eller två. Om hon är snäll.

Jo just, igår skrevs ett nytt kapitel i min lilla följetong jag kallar "Men kan saker aldrig bara sluta jävlas med mig?". Kommer hem och tror att jag fått sopparäkning i vanlig ordning, inga konstigheter. Visar sig istället vara ett inkassokrav på obetald soppa. Ni som känner Per Daniel vet att jag förvisso gnäller om räkningar varje gång dom kommer, men betalar som den trogna medborgare jag är. Andra gången nu som fakturan alltså inte nått fram till mig, och den här gången tydligen inte heller en påminnelse eftersom inkasso kom på en gång. Redde ut allting här på morgonkvisten, så det är frid och fröjd tills vidare. Vill ju inte sitta inne med anmärkningar som gör att jag aldrig kan få lån till en kåk. Undrar bara vem fan det är som har intresse av att inte leverera fakturorna? Kommunen (där jag tankar) torde ju vara det, och jag kan inte begripa varför brevbäraren skulle kasta bort dom. Aja, låt det aldrig hända igen.

Gårdagkvällen spenderades, förutom med att sätta upp saker på väggar, med att ratta gitarrljud till förbannelse. Blev ganska nöjd, så det får nog duga för den här gången. Hann även med att lägga en snabb mix på den senaste hiten. Bara att skicka runt bouncen till Studio Hagagatan och Studio Mårdshyttan för pålägg av bas och trummor. Därefter återgång till Studio Trädgårdsgatan för pålägg av vår ej hörda top-notch sångare, och domineringen är ett faktum.

Så enklelt.

Studio Trädgårdsgatan

Nya turer kring Studio Redrum. Kyrkan, som äger lokalerna där vi haft studion, valde att inte ringa upp mig, vilket var överenskommet, för en genomgång om vad som var vårat och vad som skulle hända med lokalerna. Vi hade ju bara utrustning för, låt oss kalla det för en fruktansvärd massa pengar, där nere. Toppen av dom att bara släppa ner en massa folk utan att vi ens får sätta lås på våran dörr. Merparten av utrustningen är därför flyttad till Studio Trädgårdsgatan, där dödsmetallen även i fortsättningen kommer att flöda. Jakten på ny lokal fortsätter.

I övrigt börjar lyan kännas som hemma. Så snart lite saker kommit upp på väggarna kommer det bli toppen. Borde inte dröja allt för länge innan det sker.

Nu kaffe.